Jahopp,
vilken underbar helg det kommer bli...:S
Mormor & Morfar är här och ska fira mig.
Det är såklart jätte gulligt av dem men det slutar ju bara med att jag bli tvungen att sitta hemma hela helgen o vara trevligt sällskap åt dem..

Jag får helt enkelt se till att släpa med hela bunten på nåt skojj,
annars kommer jag rutna bort totalt...

Pinsamt...

Jag e ju helt sanslös..
Igår när jag och Alva skulle gå in till stenhamra för att köpa godis så ser jag mitt ex gå en bit bort åt motsata hållet ( han gick dit vi kom ifrån fast på en annan väg brevid)
Jag låtsades att jag inte såg honom och höll tummarna att Alva inte skulle se honom.
Men nene sån tur kan man ju inte förvänta sig utan hon ser honom.
Hon frågar om det inte är Mathias som går där, jag svarade väl något i stil med Mmm...
Hon får för sig att hon ska driva lite med mig o frågar om jag inte ska ropa hej..
Nej inte en chans säger jag lite för högt så han hör väl det...
vi tänkte inte mer på honom sen o fortsätter gå mot stenhamra när vi helt plötsligt kommer på att vi inte vill gå dit utan till hamnen i stället.
sagt o gjort, vi vände o gick mot hamnen.
det vi inte hade räknat med var att Mathias och två av hans kompisar står på den vägen o röker.
Vi hade min halvdöva hund med oss och han gick lös.
hunden går åt fel håll och jag ropar på honom men han tror att jag ropar från andra hållet och stannar mitt på vägen när det kommer en bil, det slutar med att jag får springa ut på vägen och hämta hunden, du kan ju ge dig på att de där tre dönickarna glodde...PINSAMT!!
men du ska ju inte tro att det slutar där, ne du för vi ville ju ner tll hamnen så vi gick över några kullar som ligger brevid grusvägen de stod på.
Vovven tyckte att det luktade jättegott på en grästuva och står och nosar i tusen år, jag och Alva står och väntar på honom för det är ingen idé att ropa när han ändå bara springer åt fel håll.. så där stod vi och agerade sevärdheter åt Mathias och hanns kompisar, de tyckte tydligen vi va jätte roliga att stirra på. det slutade med att jag fick gå o hämta Manfred(hunden) och bära med honom. jag satte ner honom och vi fortsatte våran promenad mot hamnen. manfred får syn på folksamlingen som står en bit bort och får för sig att springa dit o hälsa, som tur hinner jag i fatt honom strax innan han kommer fram och kan stoppa honom.
men vad spelade det för roll när Mathias redan står och vrålstirrar på mig.. Det var PINSAMT på riktigt!!! jag tror aldrig jag har kännt mig så dum...